Låter det vara

Vet att den där att-göra-listan fortsätter växa, vet att tiden går lite för fort och vet att just att göra ingenting är det mest behövliga nu, att låta fingrarna flöda över tangentbordet är den bästa terapin för känslan av ingenting.

Försöker ta tillvara på stunderna av att bara vara. De stunder då inget uttalas, men allt sägs, allt tänks, allt är.

Vet att jag njuter av dagarna och veckorna när allt går fort, men kan likväl bli rädd när jag stannar till och kommer på att jag har gått på rutin, att jag har gjort utan reflektion, att jag kanske har de där stunderna när jag existerar men inte lever.

Låter det vara, låter tankarna landa, låter pluggandet vänta, låter mailen vara oskickade, låter packandet vänta, låter städandet vara ogjort, låter listan förbli oavprickad och låter mig vara för mig själv, precis som jag är. Låter stunden vara min, låter ögonblicket vara som vilket ögonblick som helst.

Låter livet vara precis som det ska, precis som jag vill, precis som det kan.